Jag vill ha ett riktigt jobb!!!

Nu börjar det jobbiga med att ha flyttat hem komma. Mina pengar börjat ta slut för jag var tvungen att betala 2.500 i studie skulder, jag har mera pengar i England som jag ska hämta snart men ovissheten skapar oro. Jag kan ju jobba som tim vikarie men jag vill inte jobba inom vården det är tråkigt och ganska hemskt.
Jag har tappat kontakten med de flesta vänner efterssom jag har bott utomlands så länge och känner mig efterhängsen på de stakars vänner jag har kvar som jag ringer och tjatar på jämt, men de har varit jättebra.
Igår råkade jag hitta en gammal vän på en bar och bytte nummer med honom så nu har jag ju en till i alla fall :)
Jag visste att det här skulle hända och har lovat mig själv att jag måste ge mig själv 18 månader att bygga upp mitt liv igen och sedan se hur det är och evaluera.
Jag ansökte om ett jättebra jobb igår som jag inte kommer att få men det är ju en start i alla fall.
Jag är ännu en gång hos den illusive Mr F som ställde upp med dator igår när jag var desperat men jag har inte vågat fråga vart jag står än vilket jag MÅSTE göra för mitt och våran vänskaps bästa. Jag tycker nog att det är lite (ooops nu kom han tillbaks) för tidigt för just nu vet jag inte ens vad jag själv vill. Både M och O tycker att jag ska fråga nu och mamma tycker inte att jag ska fråga alls, snacka om förvirring :) M har i och för sig en väldigt sensible anledning och har ganska ofta rätt i sådana här frågor.
Jag ringde min hyresvärd igår och de har äntligen gjytit golven, fucking yeeeeaaah. Han vill träffas om en vecka så jag får välja hur stort köket ska bli. Yes peops ni läste rätt JAG FÅR VERKLIGEN VÄLJA hur stort köket ska vara, så jäääävla bra!!!
Pappa kommer att hjälpa mig med hyran vilket är as bra och snällt. Jag hatar att bo i Åtvid det är jättejobbigt, min mamma tycker inte om när folk sover på morgonen och tjatar hela tiden att jag ska gå upp och jag älskar att sova.
Jag längtar till Bloodstock bara två veckor kvar.

XXX